Upp som en sol...

Amalia seglade Gullviverallyt på två man i år då inspirationsgeneratorn Allan F valde att nursa div hus, båtar och sig själv. Tråkigt men kvarvarande besättning från vinnarkonstellationen 2013 var fast beslutna att göra om bravaden. Efter en regnig färd till Getfoten satt woken och den tjeckiska pilsnern bättre än någonsin. En blå himmel och småfrisk bris mötte synen genom förluckan första dagen men detta skulle snart bytas mot moln och döende vind. Vi blev lite sena till start men fick upp Code1:an och satte av nedåt fjärden. Seglingen genom Oxdjupet gick bra och vi stannade bara till någon gång. Vid rundningen till Saxarfjörden kunde vi ånyo sätta koden och här blev det bingo med detta segel då det gav oss en grym gång genom fältet och vi kunde gå i mål som första båt. Guldmedalj, skumpa och segerintervju gjorde kvällen.

DSCF5386

Fredag morgon så plingade det i riggarna men Yr sa 5-6 m/s så det kändes OK. I starten så var det vind men ingett som kändes ohanterligt men vi observerade precis innan start att det kommer regn. 2 minuter innan start var vi fokuserade framåt och missade den front som svepte in över startområdet. Byn kom som en hästspark och Amalia la sig på SB sidan och vi pekade mot berget. Med 90kvm uppe så blev det omöjligt att få still på ekipaget inom säg 50 meter där grått berg tornade upp sig. Bestämde mig för att peka mot vinden snarare än att falla av då jag inte bedömde mig kunna komma runt utan bara fått ännu mer fart in i graniten. Med en väldigt snäll och liten duns satte vi stäven i berget och här försökte vi stötta bakåt med motorn men den sög i sig gajen till Coden så den gick bara i några sekunder. Som ett mirakel så slog varken köl eller sidan i berget utan stäven började nu pekat uppåt/utåt farleden. Men Coden var nu “skotad” på propeller “winchen” så en kniv beordrads fram och som väl är så har vi en sittandes nära till hands i sittbrunnen så vi kapade skotet. Den där kniven har blängt på en i fem år men nu kom den till pass. Denna händelse innebar också det värsta nedlsag jag fått med båten men hon skötte sig fint under omständigheterna. Utan de extra 57 kvm så gick sen Amalia som på räls och höll undan länge för Smarrar med spinnare.

Vinden friskade sen i ytterligare och ett par mastbrott och grundstötningar blev dagen skörd i fältet, När vi nådde Kanholmsfjärden tog vi beslutet att gå till Bullandö för att få bort tampen i proppen. Senare beslutade vi även att utgå.

Ner som en pannkaka. Men vi kommer igen!


DSCF5378
Laddade inför första starten.

DSCF5395
Skepparmöte på Getfoten.

DSCF5414
Fin-kaffe på maten efter första dagen.

DSCF5417
Andra dagens morgon på Gränholmen.

blog comments powered by Disqus